
I december 2025 stod ett svenskt vin på bordet vid Nobelmiddagen i Stadshuset för första gången. Immelen, ett vitt vin från Kullabergs Vingård på det skånska Kullen, serverades till varmrätten med piggvar och pilgrimsmussla. Enligt News55 hade vinet redan året innan gjort sig ett namn i en blindprovning i Ängelholm, där det mötte europeisk konkurrens. För oss som följer auktionsmarknaden väcker det en fråga: kan ett genombrott som detta på sikt skapa ett samlarintresse för nordiska viner, av det slag som redan finns för Bordeaux och Bourgogne?
Från blindprovning i Ängelholm till kungamiddagens bord
Enligt News55 arrangerades blindprovningen 2024 i Koenigseggs lokaler i Ängelholm, med tolv svenska viner uppställda mot tolv europeiska. Immelen tog sig till toppen med 81,81 poäng, marginellt före den franska tvåan på 81,00 poäng. Kullabergs Vingårds vd Victor Dahl kommenterar det nordliga klimatet i artikeln: ”Det nordliga klimatet är vår största tillgång, vi vill inte ha det varmare.” Chefssommelieren Valeria Mortara beskriver vinet som ”fantastiskt, väldigt aromatiskt och med många lager av frukt och fräschör”, enligt samma artikel. Det är viktigt att vara tydlig med vad resultatet faktiskt visar: en enskild blindprovning med en knapp poängmarginal, inte ett generellt utslag mot etablerade prestigeviner. Men som pr och som bevis på stigande kvalitet har det gjort avtryck, och det är den kombinationen, uppmärksamhet plus ett faktiskt tävlingsresultat, som brukar ligga bakom nya samlarintressen.
En växande men fortfarande liten näring
Bakom Immelen finns en bransch i tydlig tillväxt. EFN rapporterar att Sverige 2025 hade 50 kommersiella vingårdar med sammanlagt 230 hektar och omkring 800 000 vinstockar, och att 80 procent av produktionen ligger i Skåne. Samma år var första säsongen med gårdsförsäljning i större skala: 65 000 liter såldes direkt från vingårdarna, motsvarande 45 procent av den totala försäljningen. Kullabergs Vingård själv omsatte tio miljoner kronor 2025 på 26 hektar, med åtta fast anställda och 25 säsongsanställda enligt EFN.
Vinjournalisten Mikael Mölstad säger till EFN att näringen behöver växa till minst 500 hektar för att undvika att bli vad han kallar en marginell anteckning i den internationella vinvärlden. Terra Skåne, ett samarbete mellan nio vingårdar i fyra kommuner, är ett svar på det. Bordeauxprofessorn Kees van Leeuwen tillägger i samma artikel att klimatförändringarna inte hindrar stora viner, men gör att de smakar annorlunda, en observation som indirekt förklarar varför ett svalt odlingsklimat som det skånska plötsligt är attraktivt.
Vad skulle det kunna betyda för andrahandsmarknaden?
Här måste vi vara tydliga med vad som är fakta och vad som är spekulation. Det finns i dag ingen etablerad andrahandsmarknad eller auktionshistorik för svenska viner. Volymerna är för små: 26 hektar hos Kullabergs Vingård är en bråkdel av vad en enda större producent i Bordeaux odlar, och merparten av det svenska vinet dricks upp nära produktionsstället i stället för att lagras för framtida försäljning. Ingenting i vare sig News55:s eller EFN:s rapportering pekar på att svenska viner redan handlas på auktion eller att priser stiger.
Det som ändå är värt att notera för den som samlar på sig kunskap inför framtiden är mönstret: uppmärksammade tävlingsresultat och synlighet vid högtidliga tillfällen som en Nobelmiddag är precis den typ av händelser som historiskt har byggt upp ryktet, och därmed efterfrågan, för regioner som i dag är etablerade samlarobjekt. Om den svenska vinnäringen fortsätter växa mot de 500 hektar som Mölstad efterlyser, och om enskilda producenter som Kullabergs Vingård bygger en dokumenterad meritlista över flera årgångar, är det inte otänkbart att ett fåtal flaskor på sikt får ett samlarvärde utöver konsumtionsvärdet. Men det är ett möjligt scenario, inte en prognos, och det ligger sannolikt många år bort. Den som redan i dag ser vin som en möjlig placering bör läsa vår genomgång av möjligheterna och riskerna med att investera i vin innan några pengar läggs, inte minst eftersom nya, obeprövade producenter är precis den kategori där likviditets- och proveniensriskerna är som störst.
Att hålla ögonen på som samlare
- Följ hur odlingsarealen utvecklas. Mölstads riktmärke på 500 hektar är ett rimligt sätt att mäta om näringen växer mot en kritisk massa.
- Bevaka resultat från fler blindprovningar, inte bara enstaka. Ett resultat med 0,81 poängs marginal är lovande men är i sig inget bevis på varaktig kvalitet.
- Proveniens kommer att väga ännu tyngre för unga producenter utan lång historik. Vår genomgång av hur du bedömer skick och proveniens före budet gäller lika mycket här som för klassiska regioner.
- De svenska vinauktionerna är i dag inriktade på etablerade internationella viner. Ett eget segment för nordiska viner, om det uppstår, kommer sannolikt växa fram gradvis snarare än plötsligt.
Immelens resa från hobbyprojekt till Nobelmiddagens bord säger något om hur snabbt kvaliteten i svensk vinodling har stigit. Om den utvecklingen också en dag skapar en riktig andrahandsmarknad återstår att se, men det är precis den typen av tidiga signaler som gör att vi håller ett öga på den skånska vinnäringen framöver.
Senast faktagranskad: 26 juli 2026